Jag har fått frågan "hur är det att bo på behandlingshem?" flera gånger, så nu tänkte jag vara ärlig & svara på den frågan.
Att bo på behandlingshem är inte det lättaste, från början är det väldigt jobbigt. Nya människor, jobbiga människor som frågar en tusentals frågor. Jag själv hamnade i en depression då jag kom hit, jag stängde in mig totalt. Slutade prata med allt & alla.
Jag satt där i min depression i en månad ungefär. Mitt ex hjälpte mig på fötter igen & sen träffade jag ia.
Iaf, dom har jävligt stränga regler, men man vänjer sig tillslut. Man lär sig av sitt misstag, alla kommer ju till behandlingshem av olika skäl.
Jag kom hit för att jag rymde.
Och ska nu ha lvu.
På behandlingshem kan det även finnas andra, andra personer man blir vän med, den personen flyttar & man mår sämre.
Men den personen gav en ändå många bra tips till hur man skulle klara av att bo här. Och jag tackar Palestine än idag för alla fina tips hon gav mig & för dom fina stunderna vi hade på kvällarna då jag mådde skit.
Jag hoppas vi ses snart bruden, lär väl komma till Gävle nångång.
Om man är ett problembarn som mig så lär man sig jävligt mycket på behandlingshem. Folk som tror att detta är ett fängelse har fel, det är ett vanligt hus. Precis som hemma förutom alla dom här reglerna då.
Man blir starkare än någonsin!
Men vissa står inte ut & försöker göra den fula vägen, att rymma ifrån sina problem som man absolut inte kan göra, allt blir bara värre då.
Och en sak ska allt folk ha klart för sig, då det var massor av personer på mig så sa dom "inte konstigt att du är som du är, du bor ju på behandlingshem."
Jag själv tycker det är ganska lågt gjort, för tänk till lite hur tror ni personen mår efter ni sagt det? Det blir väl ändå inte bättre.
Jag har bott här i snart ett halvår, jag är redan less & vill hem.
Men socialen förstår en inte riktigt.
Då ni bor på hem får ni även prata med bup å skit, lita aldrig på någon! Dom kan göra det värre för er.

Alltså det är väldigt jobbigt att skriva om det här.. För jag själv ogillar stället. Man får nästan aldrig träffa sin familj & socialen vill inte jag ska ha någon kontakt med folk ifrån Östersund, så jag hoppas dom är nöjd nu när jag sagt upp kontakten med alla. Jag orkar inte kämpa emot dom längre. Jag har ingen chans alls.
Så enligt mig att bo på behandlingshem är ett äckligt jävla helvete.
Vill ni veta mer får ni väl fråga då.