Du sårade mig, du föstörde mig helt.

Men våra minnen är underbara.

Jag kommer inte över dig, det enda jag tänker på är oss. 

Fan jag saknar dig.. 

Jag borde inte göra det, du var det bästa men ändå det värsta som hänt mig. 

Alla mina tankar bara snurrar.. 

Vad gjorde jag för fel? 

Jag kämpade för att få vårat förhållande hur bra som helst.. 

Men du bara lämnade mig där helt ensam.. som du gjort förr. 

Fick reda på att du läser min blogg, hoppas du läser det här. 

Du ska veta att jag fortfarande älskar dig, även fast jag inte borde göra det. 

Vet att du ångrar att du lekte med mina känslor.. 

Det är lungt jag är van.

Har börjat vänja mig med att bli lämnad ensam, att bli sårad & hamna i skiten å sen inte kunna ta mig upp. 

Ditt leende är det finaste jag vet..

Jag föll för din personlighet,dina ögon & hela dig. 

Saknar tiden då vi kunde ligga & smsa varje dag tills sent på kvällen. 

Kommer jag ens hitta någon lika bra som du? 

Inget varar föralltid. 

Men du & jag.. det kändes så bra. 

Att stå där & skrika på dig hjälpte inte så mycket.. 

För jag märkte hur dåligt du mådde & jag började inse hur dåligt jag börja må. 

Fick flash backs den kvällen på du & jag. 

Vi gick igenom så mycket tillsammans, både bra & dåliga saker. 

Du hjälpte mig upp då jag mådde som sämst.. 

Jag försökte stötta dig då du mådde dåligt.. Men visste inte vad jag skulle göra. 

Att se det där smset; jag skiter fullständigt i dina problem jag har mina & dom tar som fan på mig.. 

Den kvällen då du dumpa mig.. 

Aldrig lipat så mycket, första gången jag slog i saker för jag kände mig så värdelös. 

Du var han jag bara vill rymma till då aina tog mig, killen jag fick tillbringa min sista dag i östersund med. 

Jag var så lycklig, allt var så perfekt det kändes som en dröm. 

Kan inte sluta lipe.. 

Jag vill bara känna smärta.. 

Liksom tänk vad mycket jag kämpade för att få flytta tillbaka bara för att få komma närmare dig. 

Nu när jag väl har lyckats så har jag dig inte kvar vid min sida.. 

Jag valde fosterfamilj framför min familj. 

Vad fan håller jag på med. 

Kan fortfarande ändra mig.. Men tänk ifall jag väljer att stanna kvar & du bara kommer tillbaka till mig igen. 

nej.. Jag borde sluta tänka så. Du har gjort ditt & jag mitt.. 

Vi kommer inte hitta tillbaka till varandra som vi gjort förr. 

Har svårt att lita på killar nu.. 

Har svårt för allt.. Jag pallar inte. 

Du var mitt allt, han som fick mig må bra.. 

& att min bästavän gillar mig är sjukt.. 

Vad ska jag göra? 

vet inte vad jag vill, känner mig förvirrad. 

Söker nog bara närhet. 

Vill bara känna mig älskad igen.

 

Ännu en förstörd kväll.. Må sluta tänka på dig.

Aja, stan senare idag träffar nazze,rosen,tess osv. 

Får se ifall jag "orkar" blogga sen. 

Vi hörs.