Fall seven times, stand up eight.
Tro inte att jag kommer må mycket bättre av att jag fått LVU.
Jag mår bara sämre, 2013 ett helvete.
Året jag inte ens kommer vilja minnas i framtiden, eller jo enda delen av 2013 jag inte tänker glömma är då jag träffa Fredrik.
Visst året kanske kommer bli bättre senare men just nu känns det inte som det.
Jag har gjort så många misstag,
Jag trodde jag var kär i en viss person men jag sökte egentligen bara närhet.
Jag vill bara komma över ett annat ex.
Ett ex som betyder så sjukt mycket för mig idag,
Vi har gjort slut,blivit tillsammans osv.
Vi har sårat varandra lika mycket.
Jag trodde jag skulle förlora honom totalt då jag valde att börja om allt på nytt med en person jag verkligen inte kände.
Den personen fick mig att känna mig trygg i hans närhet första gången vi träffades,
kände att jag kunde prata om mina problem med honom & han skulle verkligen förstå.
Han fick mig att må bättre redan den kvällen.
Blir så less på hur folk kallar mig för slampa,hora,player osv.
Bara för att jag blivit lurad så många gånger, alla har bara lekt med mina känslor.
Det är JAG som har blivit playad inte JAG som playar.
Om jag skulle playa varför skulle jag då lipa varje gång jag förlora en person som sårat mig?
Players har inga jävla känslor, dom mår bra av att såra andra.
Helt ärligt, sluta bara snacka en massa bullshit om mig.
Jag har inte playat någon & det kommer jag aldrig att göra heller.
Det enda som hände var att jag bara sökte närhet hos Nisse.
För han kom ivägen då jag precis hade blivit sårad,
Jag trodde verkligen jag gillade honom men min hjärna lurade bara mig.
Då man är sårad som mest faller man alltid för killen som finns där för en då.
& den som fanns där för mig då var han.
Och tro inte att jag mår bra av att jag såra honom, det gör jag absolut inte.
Jag har redan ett helvete, jag kämpar för att få bort det äckliga ryktet om mig.
Jag kämpar för mitt & Fredriks förhållande.
Jag kämpar för att komma tilbaka så snälla försök inte förstöra för mig, jag orkar bara inte..
Allt känns bara så äckligt, jobbigt.
Ingen har stöttat mig såhär mycket som du Älskling,
Jag försöker vara stark.
Men exakt varje kväll så slutar det med att jag lipar mig till sömns.
Det gör så ont att vara utan dig & jag vet att du inte är någon som kommer lämna mig nu när jag behöver dig som mest för du är inte som alla andra.
Du är det absolut bästa som hänt mig.
Jag vill bara krama dig, jag vill kolla in i dina vackra ögon & berätta för dig hur mycket jag älskar dig.
Då jag fick alla papper ifrån domstolen & läste att jag fått LVU min första tanke var "Fuck, nu äre kört. Fanfanfan.. Jag kommer aldrig mer få träffa Fredrik. Jag har fuckat upp allt för mig själv.."
Sen slutade det med att jag började lipa, har ingen aning hur mycket jag lipa den dagen..
Personalen försökte trösta mig, dom tog med mig ut.
Men inget absolut inget kunde få mig att må bra.
INGET fick mig att le..
Det enda jag gjorde var att lipa..
Satt på mitt rum hela dagen.
På kvällen kom personalen upp & prata med mig, jag berätta hur jag mådde, hur jag kände för allt osv.
Hon sa; Det här med LVU, det är inget fängelse det är inget som kommer förstöra mellan er.
Då soc litar på dig tillräckligt så kommer du få träffa honom oftare.
Det är därför dom låter dig åka till din mamma det är som ett test att dom ska kunna lita på dig.
Så du kommer tillbaka hit den tid/dag ni bestämt.
Så du kommer tillbaka hit den tid/dag ni bestämt.
Och lite senare då dom litar på dig så kommer du få åka till din pappa och hälsa på.
Så medans soc kollar upp fosterfamiljen du vill ha kan ju du sköta skolan & bara plugga.
Vi finns här för dig & vill stötta dig.
Vi kommer att hjälpa dig, det lovar jag.
Att höra allt det där fick mig att må lite bättre men det fick mig att tänka på ida, min förra kontaktperson.
Fyfan vad jag saknar henne helt seriöst..
Hon hade alltid en massa dåliga skämt, tyckte hon var skit cool.
Känns jätte jobbigt att en person som jag började lita på i slutet att hon sluta jobba här..
Det är ett mirakel att min mamma tyckte om henne, sista dagen jag tillbringade med ida så bjöd jag henne på Thaimat..
Mamma hade ställt fram ett par rosor där det stod; Tack ida för att du tog hand om min dotter!
Men som sagt ida sa till mig " Ju mer du sköter dig, dessto bättre blir det för dig. Missköter du dig, så blire ju bara värre för dig, du förstör för dig själv då.
Att rymma ifrån sina problem löser ingenting.
Anna du är en stark tjej & jag vet att du fixar det här!
Jag kommer hålla tummarna för dig. "
Det är sjukt hur mycket en "främling" kan betyda för en.
Jag menar jag visste inte så mycket om henne..
Men ändå så började jag känna mig trygg med henne i slutet.
Det är fan jobbigt att vara här...
Då jag minst anar det så slutar personen jag verkligen trodde skulle hjälpa mig igenom allt.
Visst "Fia" som jag har som kontaktperson nu hon är hur underbar som helst, men ändå så vågar jag inte lita på henne för mycket..
För tänk ifall hon också slutar, då blir jag ju bara ännu mer ledsen.
För tänk ifall hon också slutar, då blir jag ju bara ännu mer ledsen.
Aja.. Jag kan eran lek, jag ska leka den leken med er.
För jag är inte dum..
Sätter ett fake leende på läpparna varje dag, låtsas att jag mår bra.
Fan det lär ju bli bra!
Eller?
nej..
Det funkar inte så.
Jag kommer aldrig att må riktigt bra.
Jag kommer alltid att ha flaschbacks på min barndom då allt var som bäst.
Då min far & mor var förlovade jag mådde verkligen bra.
Jag var alltid glad.
Jag förstår egentligen inte vad min mor tänkte då hon var otrogen..
Hur hon kunde såra mig så mycket.
Det gör ont att höra min far må dåligt över att min mor lämna honom.
Känns bara som om exakt allt var mitt fel, jag vet att det inte var det men det känns ändå som om det bara var mitt fel.
Guuud vad sjpoffiaspofdsdlfk jag är..
Borde sluta vara så deprimerad.
Det finns som sagt alltid ett hopp, jag ger inte upp.. Hur många gånger jag än faller ner i en deprission.
Det kommer komma massor av falska vänner på vägen, i slutändan kommer jag märka vilka som är dom äkta.
Har redan blivit sviken, vänner jag trott varit äkta har bara snackat skit bakom ryggen på mig.
Dom som jag kallat för bästavänner.
Östersund hur mycket ni än snackar skit om mig så vet jag att nu bara är avundsjuk.
Skaffa er ett liv förfan..
Hur mycket ni än vill att jag inte ska komma tillbaka, så kommer jag ändå att komma tillbaka hur mycket ni än snackar skit för jag vet att jag även har äkta vänner kvar där.
- - - - - - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ronny, jag känner bara för att skriva om dig.
Det var som sagt ett tag sen vi snackade.
Jag saknar verkligen dig.
Vad hände med att det alltid skulle vara du&jag mot världen oavsett vad?
Du var så säker på att aina inte skulle hitta mig hemma hos dig, jag trodde verkligen dig.
Men då dom stod där vid din dörr..
Jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag kollade på tess fick tårar i ögonen.
Sen bara flög jag upp i din famn & börja lipa.
Jag trodde helt ärligt inte att du skulle börja lipa men det gjorde du.
Du sa; förlåt, jag älskar dig. Jag kommer sakna dig, jag lovar att jag kommer & hälsar på oavsett vad!
Du viska en massa saker till mig jag minns inte ens hälften.
Det enda jag minns var att jag visste hur mycket jag sårade er då jag åkte.
Jag hörde hur du började bråka med din mor då jag gick ut ur eran lägenhet.
Jag ser hur du springer efter mig, du kramar mig..
& jag bara fortsätter att lipa.
Jag ville verkligen inte släppa taget om dig.
Ville bara stå där & krama dig hur länge som helst.
Men jag var tvungen att släppa dig.
Dom första veckorna då jag bodde här var du en av dom som försökte få mig att må bra. Du gav mig posetiva tankar.
Men efter 2-3 veckor.. Bara sluta du prata med mig.
Jag undrade varje kväll om jag hade gjort något fel..
Jag mådde sämre då du inte hörde av dig.
För första gången på att tag så hörde jag av mig till dig igår.
Det kändes verkligen tungt & jobbigt.
Alla snackar skit om dig, alla ger dig all skit.
Jag förstår inte hur folk kan trycka ner en sån bra människa som ronny?
Ni förstår väl att ni får honom att må ännu sämre, idioter.
Jag försöker verkligen finnas där för dig.
Försöker stötta dig så som du har stöttat mig.
Vi var så tighta förut, jag var den enda du lita på,den enda du berätta allt för.
Du bad mig flera gånger att komma till brunflo för att du mådde dåligt eller att du sakna mig.
Jag hittade alltid ett sätt att ta mig till brunflo för din skull.
Jag gjorde verkligen allt för dig.
Minns den dagen då vi satt på bylla jag var så sjukt ledsen hade precis fått reda på att jag skulle flytta till vansbro visste inte vad jag skulle göra.
Du gjorde verkligen allt för att få mig att le men inget hjälpte.
Jag vet att jag gjorde fel där, som bara sket i dig.
Alltså vi delar både bra & dåliga minnen, vi delar både gråt & skratt.
Ronny jag vet verkligen inte vart jag ska börja, Kan ju ta allt från början.
Träffade dig då jag var på bio med lo, trodde inte att jag skulle träffa dig & anton efter det.
Jag tyckte ni var så sjukt störiga som fråga vad vi hette osv.
Då jag & benn hade tredje världskriget & vi precis blev vänner igen så satt du där & jag bara ; lo är inte det där den där ronny vi träffade på bion?
Det visade sig att det var du.
Tyckte du var grymt snygg men jag visste att jag inte hade någon chans.
För hur kunde någon som jag kunna få dig?
Vi bytte nr, & det var då jag lärde känna lillwille han fick ju också mitt nr.
Du skrev till mig om jag skulle in till stan & då satt jag redan på tåget in till stan.
Jag frågade om du hade 50 kr att låna ut men du bara; du kan få ett ciggpaket gratis.
Blev hhelt chockad förstod inte hur någon som du kunde ge ut ett gratis ciggpak till någon du inte ens kände.
Vi började ju smsa en hel del.
Tänk att jag har kvar våra allra första sms då du fråga om jag skulle in till stan vi har ungefär 5000 sms.
Då det var majbrasa bjöd jag med dig & wille.
För jag tänkte; Då kanske jag har en chans att få honom.
Haha åh..
Och jag, jag minns att jag pussade dig för första gången vid majbrasan i lugnvik.
Vi blev tillsammans samma kväll, var verkligen hur lycklig som helst då.
Liksom jag hade hittat en kille som var lika galen som mig.
Men det är sjukt vad man förändras med åren..
Första gången vi var tillsammans var 3 månader.
Andra gången 1 månad.
Tredje gången var 3 veckor.
Fjärde gången 1 vecka alltså ja jag minns inte hur många gånger vi ens varit tillsammans.
Men en sak ska du ha klart för dig, första gången du dumpa mig.
Gav jag upp hoppet för kärlek.
Jag mådde verkligen skit, tänkte att jag aldrig skulle hitta någon lika bra som du.
Det sjuka var att vi hitta tillbaka till varandra gång på gång på gång.
Du var han jag tillbringade sista natten med innan jag flyttade till dalarna.
Vi hade en jobbig period där vi var tvungen att ha ett distansförhållande.
Det funkade ju sisådär.
Du dumpade mig då jag var i Thailand för du inte orkade nå mer.
Och ja.. Du förstörde hela min Thailandsresa.. haha.
Då jag kom tillbaka till Sverige åkte jag till Östersund.
Jag fick tillbaka dig, men jag förlorade dig lika fort.
Du anar inte hur mycket jag kämpat för dig.
Hur många gånger jag blivit sårad varje gång du skaffat ny brud.
Alltså.. det har alltid varit något konstigt med oss.
Du trodde att jag var den rätta & jag trodde att du var han.
Men vi trodde tydligen fel.
Ingen av oss klarar att vara ensam, vi har alltid dragits till varandra.
Du dumpa någon brud, kom tillbaka till mig.
Jag dumpade någon, kom tillbaka till dig.
Folk snackar massa skit om oss bara för att vi alltid hållt på som vi gjort.
Min mamma sa; om han verkligen hade älskat dig hade han inte sårat dig, varför går du tillbaka till honom då du vet att du bara kommer bli sårad?
Men det var en fråga jag aldrig kunde svara på.
Antagligen för att jag var blind för kärleken.
Alltså den sista april är ett speciellt datum.
Ett datum jag inte kommer glömma, ett datum som kommer påminna mig att då träffade jag dig.
Jag ångrar ingenting.
Du har verkligen förändrat massor i mitt liv.
ahaha, att kolla igenom min dayviews får mig bara att garva har skrivit alla gånger då jag dumpat dig & du du dumpat mig.. ojoj.
Har verkligen varit skit arg på dig.
Vissa lär ju tänka "hur kan hon ens vilja vara vän med honom efter alla gånger han sårat henne"
Det är de jag inte vet?
Eller jo.. Antagligen för att han & hans familj betyder så mycket för mig.
För att han alltid stöttat mig då jag mått skit.
För att han alltid stöttat mig då jag mått skit.
Han har alltid ställt upp för mig oavsett vad.
Och för att ronny var den jag var tillsammans med längst, ronny var den jag snackade med då jag skulle dumpa nisse.
Jag visste liksom inte vem jag skulle vända mig till, jag har ALLTID vänt mig till honom.
För han förstår & är en jävligt bra lyssnare.
Jag älskar ronny för den personen han är hur mycket han än förändras så bryr jag mig inte för jag vet att den gamla ronny finns där inne.
Han kanske inte gör bra saker just nu, men det kommer ta ett tag för han att hitta den rätta vägen han ska välja att gå.
Menar det tog ju ett tag för mig att fatta de jag gjorde inte var bra.
anyway, ronny jag kommer alltid att stötta dig i vått & torrt.
Du är min bästavän.
& jag kommer inte släppa taget om dig, för du är en äkta vän.
ojOjOJ blogginlägget blev ganska så jätte långt men ja lev med det.
Jag mår bra av att skriva av mig. :*
Trackback