Jag bara tänker på alla misstag jag gjort. 

Som att förlora en av mina bästavänner bara för att jag lyssnade på skitsnack. 

Liksom vi hade så otroligt kul, okej hon hade dåligt rykte. 

Jag snackade skit om henne & hon om mig. 

Men vi löste det & sa förlåt till varandra. 

Idag är det 3 månader sen vi började bråka. 

Ska jag vara ärlig så känns det fett konstigt utan dig.. 

Liksom jag har ingen som ringer mig sent på kvällen. 

Du var typ den enda som förstod mig. 

Jag förstår inte hur jag kunde välja bort dig ur mitt liv. 

Minns du då vi alltid smög ut på taket för att röka? 

Kvällarna du bara skrämde mig. 

Då vi började bråka över leo. 

Shit, vilka minnen. 

Sommaren 2011 då vi var i din husvagn 24/7. 

Fyfan jag saknar dig. 

Du & jag är knas. 

Ta & ring mig flicka lilla. 

Så snackar vi om allt. 

För jag pallar inte bråka, så sjukt onödigt.. 

Jag känner på mig att du har det jobbigt. 

Och jag vill bara finnas där för dig nu. 

Som jag gjort alla gånger förr, 

Jag skäms över det jag gjort. 

Kommer inte våga sätta min fot inanför din dörr. 

Alltså din familj stöttade mig då jag hade svårt ni hjälpte mig igenom allt, vad gör jag? 

Jo jag bara slänger bort allt. 

& Din mamma kändes som en extra mamma för mig, jag kunde vara mig själv inför din familj. 

Jag älskade verkligen dig & din familj. 

Jag vet att jag gör det fortfarande.. 

Vet att jag redan fått min andra chans. 
Men jag har förändrats & jag hoppas ni förlåter mig en vacker dag.

Fuck it. 

Aja, ska upp om 4 timmar så godnatt.