Okej, har kommer ett långt deppinlägg om mitt ex.
Jag har inte vågat publicerat det är inlägget förut eftersom han läser min blogg ibland. Men nu har jag samlat massor av mod, så det här är hur jag känner...

Jag fattar inte varför?
Eller varför allt gick så snett.
Plötsligt dög jag inte längre & du tog en annan brud.
Utan dig är jag inte hel,
Med dig var allt så bra.
Du fick mig att kämpa igenom allt,
du fick mig att känna mig starkare än någonsin.
Du visste om mina känslor jag hade för dig,
Hur starka dom var för dig & allt jag ville ha var en framtid med just dig.
Men du lämnade mig ensam kvar,
du visste hur mycket jag behövde dig.
Du visste hur ont det gör att bli sviken & sårad.
Men ändå så gav du mig den smärtan.
Jag älskar dina ögon,
Din fina personlighet.
Ditt skratt.
Dina mjuka läppar.
Hur du värmde mig då det var kallt,
Hur vi myste på kvällarna.
Jag saknar godmorgon & godnatt kyssen.
Vilken jävla smärta, hur kunde jag falla så hårt för dig?
Hur kunde jag tro på dina lögner.
Men vad du än gjort mot mig, jag kan inte sluta älska dig.
Varenda sak vi gjort tillsammans går inte glömma.
Du fanns där då ingen annan gjorde det.
Du stöttade mig igenom vått & torrt.
Du älskade mig som ingen annan gjort förr.
Och jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskade dig.
Du är & kommer alltid att vara min ängel,
du kommer vara prinsen i mitt liv.
Jag kommer fortsätta hoppas på att det blir vi igen.
Kanske inte just nu men i framtiden.
Det är otroligt hur allt kunde bli så fel,
hur du & jag gick skiljda vägar det skulle ju alltid vara du & jag.
3 månader har gått sen du lämnade mig & jag kan fortfarande inte fatta att jag inte kommer få kalla dig för "min,älskling,min prins & mitt hjärta"
Jag måste förstå, det finns inget vi längre, utanpå ett leende, inuti ett hål. Att vara utan dig är det som skapar så himla djupa sår.
Jag lever med tanken, livet är hårt, men det är jävligt svårt.
Tänk alla gånger som vi skrattat åt varandra, alla gånger vi hållt varandra i hand, alla gånger du kolla mig rakt in i ögonen sa att du älska mig att du aldrig skulle lämna mig.
Tänk att jag trodde på det, men jag trodde fel. Jag tänker på dig varje dag. Dag in dag ut.
Jag trodde inte ens man kunde bli såhär kär, du va mitt allt & lite till. Du var den jag levde för varje dag.
Men allt känns så himla jobbigt att inte få ha dig för mig själv längre.
Jag måste acceptera du älskar någon annan. Jag måste vänta, vem vet det kanske blir vi i framtiden? Hoppas,hoppas,hoppas.