Har haft socmöte idag..
Jag kommer inte ta mig hem. Jag är fast här, fast i en håla. Alla mina känslor allting jag har hållt dom inombords hur länge som helst, nu spårar det.
Jag lipar som ett as..
Vet inte varför?
Jag behöver Moa mer än allt annat just nu, den enda som förstår.
Den absolut bästa...
Saknar min prinsessa så mycket.
Fan att båda ska sitta på behandlingshem.
Om allt bara kunde vara som förut, jag & Moa mot världen!
Ingen kunde stoppa oss, vi var starka tillsammans. Vi hjälpte å stötta varandra. Nu glider vi isär..
Jag orkar helt enkelt inge mer, jag orkar inte kämpa.
Tänk alla gånger jag sårat å svikit alla.
Jag är inte perfekt...
Varför kämpa? Tar mig ingenstans.
Jag slutar upp att kämpa nu,
Ger upp. Finns inget jävla hopp för mig.
Fuck it, fuck allt.
Och min lillebror fucking hatar mig..
Personalen tvingar med mig ut på en jävla promenad.
Så vi hörs.