Ens första riktiga kärlek är den man aldrig glömmer. Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var med han.
Vi var Östersunds sötaste par.
Alla vill ha det vi två hade tillsammans.
Men det ingen såg var att vi också hade våra brister.
Vi bråka jävligt mycke, men vi visade det inte för andra.
Jag var för svartsjuk, jag gav han inte den uppmärksamhet han behövde.
För 1 år 5 månader & 9 dagar sen vart jag tillsammans med min första riktiga kärlek.
Finns dagar jag tänker tillbaka, men aldrig att vi kommer hitta tillbaka.
Vi har valt två olika vägar att gå.
Den mysigaste killen jag någonsin haft!
I dags läget snackar vi inte ens, känns förjävligt.. Tänker han ens på mig?
Varför kan jag inte hitta någon så bra som han? Allt var ju nästan perfekt. Hur kunde jag bara skita i att min bästavän tog han ifrån mig? Varför kämpade jag aldrig?
Aja, gjort är gjort.
Enda jag har kvar är alla minnen, underbara sjuka minnen.
Ikväll, ligger jag bara i sängen å tänker på allt. Om jag bara kunde, spola tillbaka tiden som den va förr?
Då hade jag aldrig suttit här där jag gör idag. Jag hade aldrig fått mitt hjärta så krossat som mitt andra ex krossa mig. Nu har jag tappat hoppet för kärlek totalt & kan inte lita på någon.
Och soc tror dom kan bygga upp min tillit på folk? Nejnej.. Aldrig. Aldrig någonsin. Kan inte.
Blivit sviken för många gånger.
Ikväll är jag bara allmänt less på idioter som tror dom är något.
Imorgon är det måndag, bara att vänta på att det ska bli fredag så slipper jag det här jävla stället!
Godnatt från en jävligt arg/irriterad anna.