Jag såg han sitta där helt ensam, han var den vackraste jag sett.
Första kvällen vi träffades jag minns den så väl.. Var nära på att bli player så trodde aldrig du skulle va seriös, men då du låg bredvid mig och höll om mig och frågade"är du player, är du en sån här son ligger å sen drar?"
Jag visste inte vad jag skulle säga det var för mycket att ta in i mitt huvve. Men jag svarade nej, vi låg och skratta,myste.
Jag saknar dina mjuka varma kramar. Sättet som du kolla på mig, sättet som du pratade på. Saknar hur du sa:godmorgon gumman,godnatt gumman eller då du sa: jag älskar dig.
Vi planerade hela våran framtid.
Jag trodde det var äkta, jag var så kär.
Vi skulle förlova oss, va hände med det?
Jag vet att jag är ung men liksom aldrig att jag har älskat någon så mycket som jag älskade han. Har nog inte kommit över honom. Tiden vi hade var underbar visst vi hade våra bråk men jag lärde mig alltid något nytt efter dom.
Du har lärt mig hur man ska vara stark, du har visat mig den rätta vägen. Nu lämnar du mig och jag får klara mig själv. Fan älskling jag vill inte.
Mitt hjärta gick i tusen bitar, hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig?
Kom tillbaka, jag vill ha dig. Vill kalla dig för min, vill visa dig för hela världen hur mycket fel du än gjort så älskar jag dig bara mer och mer för varje dag som går förstår inte varför. Det är en stor smärta att bära runt på, en smärta som tar tid att läka. Om du bara kunde förstå, jag älskar dig..
~vet att jag inte skulle göra nå fler Deppinlägg men har ångest, och mår skit.
(Skulle ladda upp detta igår natt,men mObilen laggade) uppdaterar mer senare!